Fotbollsrepubliken

Frisparkar i fotboll0

I grunden är regeln om frisparkar i fotboll mycket enkla. Om ett lag har begått ett regelbrott ska det andra laget tilldelas en fördel, en frispark. Det finns dock, precis som med alla andra regler i alla andra sammanhang, undantag även till denna enkla regel.

För det första finns det två olika typer av frisparkar, nämligen direkta frisparkar och indirekta frisparkar. Den vanligaste typen av frisparkar är den direkta frisparken. Denna tilldelas det lag som har drabbats av ett regelbrott. Om en spelare exempelvis blir knuffad, fälld eller dragen i tröjan, dömer domaren en direkt frispark. Skulle en spelare göra sig skyldig till en förseelse i defensivt straffområde ska domaren i stället utdöma straffspark. Att frisparken är ”direkt” betyder att det är tillåtet att göra mål direkt på frisparken.

En indirekt frispark får däremot inte gå direkt i mål. Mellan det att bollen slås till det att bollen hamnar i nätmaskorna måste minst en annan spelare nudda bollen för att målet ska godkännas. En indirekt frispark utdöms om en spelare nuddar bollen två gånger när han eller hon ska sätta igång spelet, om en spelare blåses av för offside, eller om en målvakt plockar upp en med fötterna spelad tillbakapassning. Notera att det inte blir straff även om målvakten plockar upp tillbakapassningen inom det egna straffområdet. Det blir fortfarande bara indirekt frispark.

Nu är det inte så att domaren absolut måste blåsa frispark vid varje förseelse. Det finns nämligen en specialregel som säger att om det lag som drabbas av en förseelse får en större fördel genom att spelet fortsätter, så kan domaren låta spelet fortsätta. Det handlar om domarens bedömning av situationen, och det är inte alltid det drabbade laget är överens med domaren. Givetvis kan domaren i efterhand dela ut en varning eller utdöma utvisning för förseelsen vid nästa spelavbrott.

Frisparkar har olika stor betydelse för spelet beroende på varifrån på planen som frisparken slås. En frispark långt nere på egen planhalva slås ofta kort, ungefär som en vanlig passning till en medspelare. Ofta tar dock målvakten hand om denna typ av frispark. Då slår han eller hon den i princip alltid långt, mot en lämplig uppspelspunkt såsom en nickstark anfallare. För frisparkar mitt på planen finns alternativen att slå en kort passning eller skicka upp bollen mot motståndarens straffområde. Generellt kan man säga att passningsskickliga lag tenderar att slå den korta passningen medan lag med tyngd i huvudspelet slår en långboll. Vilket alternativ man väljer har också att göra med tiden på matchuret och vad ställningen i matchen är. Ett lag som ligger under när det bara är någon minut kvar kommer i princip alltid att slå den långa bollen. Frisparkar strax utanför offensivt straffområde slås oftas på mål, antingen direkt eller efter en kombination med en eller flera korta passningar, så kallade petningar.

Kommentarer är stängda.